Nu är barnen här igen. Nu lever jag igen.
Jag vet inte vad jag ska kalla den här rollen jag har. Deltidspappa är jag ju inte för jag är Isabelles och Nikkis pappa jämt. Precis hela tiden. Tyvärr kan jag inte vara med dem hela tiden men jag tror ändå att de har det bättre nu. De har en pappa som ger dem allt när de är hos han. Jäklar vad kul vi har!
Jag bara älskar att stänga av ljudet på telefonen och ge dem full uppmärksamhet för det ger mig så otroligt mycket tillbaks. Jag märker hur de stärks av att man ser dem. Vi fikar, gör läxor, läser, pysslar med mat, pratar osv och allt gör vi tillsammans.
Jag säger inte att jag är den perfekta föräldern på något vis för jag blir också arg ibland och vi bråkar också ibland. Det är okej tycker jag för vi tar vara på resten av tiden. Jag och mina barn.
/FR3DDA
ps. grät lite när jag läste igenom vad jag skrivit. ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar