måndag 18 februari 2013

Låt gärna lite...

En gång för massa år sedan åkte jag med en vän som skulle köra motorcross på någon sorts inomhusbana. Jag följde med och skulle fotografera detta, vilket jag också gjorde. Fotograferade alltså.
När dagen började dra sig mot sitt slut så körde Fredrik, min vän, omkull. Han fick styret från motorcykeln i magen bland annat.
Vi hade en två timmes lång bilfärd innan vi var hemma. Jag satt bak tillsammans med Fredrik som var ganska spak. Efter en halvtimme i bilen började han kräkas.
Jag skulle säga att majoriteten av alla människor låter när de kräks. Det är ju ändå en relativt stor kraftansträngning som kroppens muskler gör för att stöta ut maginnehållet.
Fredrik lät inget.
Han hade en plastpåse från Konsum och det enda ljud som gjorde mig uppmärksam på att Fredrik kräktes är det plaskande ljudet i denna påse från Konsum.
Bissart var det. Han var inte ens andfådd efter en kräksattack.
Som tur var så var det inget annat fel på Fredrik. Mer än att han kräktes tyst. Ett och annat blåmärke bara.
/FR3DDA

Inga kommentarer: