Det är egentligen inte speciellt mycket som jag är rädd för. Förutom självklara saker som att barnen ska bli sjuka, trampa i hundbajs eller ormar. Men en sak går inte att kontrollera. Denna rädsla är så stark så att det svartnar för ögonen. Jag pratar om sprutor.
Det finns ingenting som jag tycker är vidrigare än att bli stucken med en kanyl. Det gör ju egentligen inte värst ont men känslan är ju så hemsk så att jag måste svimma lite, varje gång.
Jag lämnade blod och plasma i många år för att komma över det men det svartnade för ögonen varje gång och när jag började få ångest för att gå dit tyckte jag att det var dags att sluta. Synd om de som behöver blod men någon annan får ta över den facklan.
I efterhand fick jag höra att lämna blod är det sämsta man kan göra om man är spruträdd för det är bland de största kanylerna man använder. Kul! Bara jag skriver det här får jag en liten känsla av illamående i magen.
Jag har nån tatuering och det har jag fått höra av ca 600 sjuksköterskor. Dom kan inte förstå hur någon med tatueringar kan vara rädd för en nål. Nä inte vet jag! Det är ju inte så att jag bestämmer att jag ska vara rädd för sprutor men inte en tatueringsmaskin.
En sköterska som skulle ta ett blodprov reagerade lite kul. Hon plockade fram flera utav de där rören som dom tar blodet och jag reagerade kanske lite väl spontant och sa nåt om att dom skulle ta så mycket blod och att jag tyckte att det var äckligt. -"ÄCKLIGT!?" nästan skrek hon, med finsk brytning, och tog ett resolut tag om min underarm och vred upp den för att visa mig en av mina tatueringar. -"DET DÄR!" skrek hon och pekade. -"DET ÄR ÄCKLIGT DET!" Sen tog hon mitt blod medan jag satt och gapade och undrade om det där just hade hänt. Jag vart så jäkla förvånad så jag hann inte med att säga henne någonting. Skitsamma, hon har väl rätt att ha en åsikt antar jag. Tråkigt när hon spottade den i ansiktet på mig bara. Kanske inte så tråkigt heller för jag sitter här och ler när jag tänker på det.
Den här rädslan har nog ingenting med smärta att göra. Visst, det är väl inte skönt men värre än så är det ju egentligen inte. Det har med känslan att göra. Att dom sticker något genom mitt skinn är ju hur äckligt som helst!
Jag kom på en sak till jag är rädd för. Tandläkaren. Det har jag löst så det tar vi en annan gång.
/Fredda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar